Mycket väsen för ingenting är en av Shakespeares komedier (och tillika namnet på denna blogg!), och det här är den kanske mest tongivande av de fem filmatiseringar som finns. Det är Kenneth Branagh som har regisserat och skrivit manus (utifrån Shakespeare så klart), och det är också han som spelar huvudrollen som Benedick.
Jag har precis lärt mig att nothing kan syfta på inte bara ‘ingenting’ utan också på ‘fittan’ (”female genitalia”) (källa). Det ger ju onekligen titeln en tudelad betydelse.
Handlingen
I centrum står Benedick (Kenneth Branagh) och Beatrice (Emma Thompson) som båda hävdar att de aldrig ska gifta sig och garanterat inte med varandra. De är båda av en mycket gladlynt karaktär (och bör alltså ej förväxlas med t ex Katherina och Petruchio från Så tuktas en argbigga). Alla i deras närhet konspirerar ledda av prinsen av Arragon Don Pedro (Denzel Washington) dock för att sammanföra de unga tu.
Redo att förenas i helig tvåsamhet står redan det andra paret i centrum: Claudio (Robert Sean Leonard) och Hero (Kate Beckinsale). Tyvärr har en viss Don John (Keanu Reeves) beslutat sig för att se till att det giftermålet aldrig blir av. Men Claudio och Hero är ju så upp över öronen förälskade, hur skulle något kunna stoppa dem?
Det skulle ju dock inte vara Shakespeare utan en lustiger bihistoria som flätas in i huvudhistorian. Här är det Michael Keeton som spelar polisen Dogberry som står för den. Som vanligt förstod jag ingenting och min sambo gjorde sitt bästa för att förklara. Dock att man kan säga att jag är rätt säker på att jag vet var Johnny Depp hittade inspiration till hela karaktären Jack Sparrow. Sparrow och Dogberry är som tvillingar vad gäller gester och ansiktsuttryck.
Bra och dåligt
I ingen filmatisering hittills har det varit så mycket naket! Det var så mycket naket att jag var tvungen att klappa i händerna. Visserligen var allt naket över på cirka en minut, men det är mer naket än alla filmer jag sett hittills (alltså, inte alla filmer, men alla Shakespeare-filmer). Och naket är ju alltid trevligt. Dessutom var de inte så uppklädda utan gick omkring i skira vita bomullsklänningar (kvinnorna alltså). Det gillade jag. Och Dogberry var väldigt lustig.
Mycket väsen för ingenting är nog den film jag skrattat absolut mest åt (återigen av Shakespeare-filmerna). Detta mest tack vare Benedick och Beatrice som är så fantastiskt roliga när de blir lurade att bli förälskade i varandra. Och trots det som följer nedan är det ju en må-bra-film ända ut i fingerspetsarna.
Det dåliga har inte med filmatiseringen att göra, utan själva storyn. Och nu kommer spoiler galore. Jag har sett den här förut så jag blev inte lika upprörd den här gången, men ändå tillräckligt för att skriva ner det. Vad som händer är att Claudio låter Hero tro att de ska gifta sig, men säger sedan framme vid altaret att hon redan nuppat (mycket väsen för en fitta, pris ske gud att jag lever på 2000-talet) och att han sett henne göra det (vilket så klart bara var en iscensättning av Don John). Och inte nog med att alla tar avstånd ifrån Hero och föraktar henne, hennes egen far tror hellre på Claudio (och prinsen Don Pedro visserligen, men ändå!) och säger att han hellre sett henne död än detta. Och nu tror ni att det är detta som gör mig upprörd? NEJ NEJ NEJ. På slutet rentvås Hero och då förlåter Hero Claudio SOM OM INGET HÄNT?
Övrigt
Det kommer en ny filmatisering av Much Ado About Nothing senare i år. Återkommer om det.
Filmen på imdb.
Mycket väsen för ingenting 