Forbidden Planet (1956)

Regissör: Fred M. Wilcox
Manus: Cyril Hume, baserat på en berättelse av Irving Block och Allen Adler

Forbidden Planet är en scifi-film löst byggd på Shakespeares Stormen.  I huvudrollen som Commander Adams ser vi en väldigt ung Leslie Nielsen. Han var typ snygg. Och ung!

Handlingen

Ett gäng män (för ur 50-tals perspektiv kan bara män vara rymdresenärar) åker i sitt tefat, på uppdrag att undersöka vad som hänt på en planet där ett annat rymdskepp kraschlandat 20 år tidigare. När de landar visar det sig att planeten bebos av Doktor Morbius (Walter Pidgeon), dennes dotter Alta (Anne Francis), och en slav, förlåt, jag menar roboten Robin. Doktorn är avvaktande och säger åt dem att de inte bör landa på planeten för där finns ett farligt monster som dödat alla andra som kraschlandade, men ingen lyssnar.

Alta har aldrig mött någon annan människa än sin far och alla män som åkt i rymdskeppet blir alldeles till sig och vill kyssa henne, och eftersom hon aldrig mött människor förut, och inte vet vad som passar sig får man anta, låter hon sig gärna kyssas (även om hon inte riktigt förstår poängen). Kyssandet stör Commander Adams.

Likheter med Stormen

Redan handlingen har väl avslöjat de grundläggande likheterna mellan Forbidden Planet och Shakespeares Stormen. Ett visst agg mellan Commander Adams (en blandning av flera av dem ombord på det förlista skeppet i Shakespeares pjäs) och Doktor Morbius (á la Prospero). Doktor Morbius visar sig också ha vissa extratalanger på lut, men av en mer scifi-karaktär och inte några simpla luftandar och nymfer.

Den grundläggande storyn följs således relativt troget, men bihistorien med t ex Trinculo och Stephano, som ju stod för ”the comic relief” i Stormen, finns inte gestaltade. Fast ska man vara noga finns något liknande. Roboten Robin kan skapa alla ämnen den får prova. Han får därför av kocken på tefatet en liten gnutta brandy som han sedan återskapar ett par hundra flaskor av till kockens stora förtjusning. Inte så jätteroligt, men i Stormen umgås ju slaven Caliban och några ”undersåtar” från skeppet.

Precis som i originalet finns bara en kvinnlig karaktär med. Jag nämner därför inte ens bechdeltestet.

Science fiction

Det är något så otroligt befriande och underhållande med att se över 50 år gammal science fiction. De tänkte sig inte riktigt framtiden så som vi nu tänker den. Det finns, naturligt nog, inga datorer ombord på rymdskeppet till exempel. Alla mätare som ändå finns är ca en halvmeter långa. När de talar använder de som en lång pinne.

Befriande är också Atlas naivitet. Hon förstår inte varför alla vill kyssa henne och tycker inte det är så mycket med det. Hon förstår inte heller varför Commander Adams vägrar titta på henne efter att hon badat. Spritt språngande naken förstås. Hon ska dock ha desajnat sina klänningar själv, och man kan fråga sig om en kvinna helt obekant med den manliga blicken, verkligen skulle göra alla sina klänningar så iögonfallande.

Övrigt

Vad jag förstår är det här lite av en kultrulle och med 7,7 på imdb verkar den ju omtyckt. Om inte annat är den värd att se bara för empiriska bevis på att Leslie Nielsen inte föddes gammal och debuterade i Nakna pistolen-filmerna. Man kan även dra vissa paralleller till datorspelet Mass Effect 3, men då måste man nog vara nörd.

Nominerades till en Oscar för sina specialeffekter.

Mer om filmen på imdb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s