10 orsaker att hata dig (1999)

Regi: Gil Junger
Manus: Karen McCullah Lutz och Kirsten Smith

På engelska heter den här filmen 10 Things I Hate About You och säger man det högt låter det ju likadant som The Taming of the Shrew (ungefär). Och inspirationen är slående. Jag skulle säga att den här är Så tuktas en argbigga fast bra. 10 Things I Hate About You är en av mina favoritfilmer och har varit i 10+ år och jag gillade den långt innan jag fattade att det var en Shakespeare remake. Jag har hittills inte gjort några ansatser att vara objektiv i den här bloggen, så jag lär inte vara det nu heller.

Handlingen

Cameron (Joseph Gordon-Levitt) (variant av Lucentio) har just flyttat till en ny stad och börjar på Padua High. Där blir han genast blixtförälskad i Bianca Stratford (Larisa Oleynik), som tyvärr inte kan gå på dejt om inte hennes storasyster Kat (Julia Stiles) gör det. Cameron försöker därför para ihop Kat med Patrick Verona (Heath Ledger), skolans värsting som ska ha tänt eld på en polis och ha sålt sin lever på svarta marknaden för att köpa högtalare. Kat har dock inget större intresse av att dejta, hon läser hellre Sylvia Plath och går på indie-konserter. För att öka på förvirringen vill också skolans casanova Joey ”eat me” Donner (Andrew Keegan) (variant av Hortentio) sätta på Bianca (hans ändamål är alltså inte riktigt lika ädelt som Camerons), varför han betalar Patrick att ta ut henne på dejt.

Och sen går det som det går.

Argbiggan

Som sig bör är Kat också i denna filmatisering en argbigga, men hon har en politisk agenda, eller vad man ska säga, med sitt argbiggeri. Hon protesterar när Hemingway beskrivs som romantisk (”Romantic? Hemingway? He was an abusive, alcoholic misogynist who squandered half of his life hanging around Picasso trying to nail his leftovers”) och undrar varför de aldrig får läsa några kvinnliga författare i skolan, hon ifrågasätter de andra elevernas festande och hånglande som försök att distrahera sig själva från ” the pathetic emptiness of their meaningless consumer-driven lives”. Ja, hon är helt awesome helt enkelt.

Poängen är dock att hon till skillnad från andra argbiggor är snäll. Hon tycker om sin familj och sina vänner. Hon har bara bestämt sig för att leva upp till sina egna förväntningar istället för till andras. Och till förväntningarna hör att bjuda ut sig på tvåsamhetens altare, och det har hon inte lust med. (Dock kan man av en blick på postern avläsa att filmen i sin helhet inte lyckas förmedla någon något-annat-än-tvåsamhets-norm.)

Visst våld och viss materiell förstörelse ägnar hon sig ändå åt. Bland annat får man veta att hon sparkat in pungkulorna på en kille, medan hon hävdar att han sparkat sig själv mellan benen. Mot slutet av filmen framgår att han tafsat och det var därför hon gjorde det. Egentligen tycker jag inte att straffet (pungspark) står i proportion till brottet (tafs), men efter att ha läst #tafs-taggen på twitter kan jag känna att tafs kanske borde bemötas så. Några mäns insparkade pungar kunde vara ett rimligt medel för att nå målet att alla män helt enkelt låter bli att tafsa på kvinnor?

Tuktningen

Precis som Kat är Patrick Verona (jfr Petruchio, en gentleman från Verona) snarare känd på skolan som en värsting, men visar sig vara en riktigt bra kille när man får lära känna honom. Poängen är att ingen tuktning förekommer. Han gör en del till en början mer och mot slutet mindre misslyckade raggningsförsök, men istället för att han förändrar Kat så förändrar han sig själv: han slutar röka, han går på spelningar där Kats favoritband spelar, etc. Nu är jag inget stort fan av att göra om sig för andras skull (vilket väl också är Kats budskap genom hela filmen), men lite för att fånga någons uppmärksamhet kan man ju alltid göra.

Jag vet inte när jag skaffade mig min aversion mot tvångskyssar, men det är något som stör mig att det att kyssa någon mot dennes vilja ses som romantiskt. Jag tror dock det har med Twilight att göra. Där framstod Jake som det betydligt bättre valet, jämfört med Edward, ända tills han tvångskysser Bella. Bella sliter sig loss och slår honom i bröstet så hon bryter handen. Reaktionen: alla skrattar och tycker det är så gulligt och lustigt. Bellas pappa tycker det är bra gjort av Jake att han tog för sig. VAD FAN? DET ÄR INTE BRA? Och där tror jag min avsmak började.

10 Things I Hate About You händer det sig, trots Kats intentioner, att hon går på fest och super sig asplakat. I detta läge försöker hon kyssa Patrick, som inte låter henne, eftersom hon citat ”would have been too drunk to remember”. Och jag vill typ visa den scenen på alla högstadieskolor i hela världen som en instruktionsbok och säga: så gör man. Är människor för fulla så kysser man dem inte (och man ligger garanterat inte med dem).

Komedi

Vad gäller genren så är 10 Things I Hate About You en romantisk komedi i den nutida betydelsen. En hel del slapstick á la Shakespeare förekommer också. Dessutom är dialogen helt fantastisk. Jag har sett den så många gånger att jag blivit härdad, men min sambo var tvungen att ta fram skämskudden lite nu och då. Men det är väl inte i sig ett dåligt tecken?

Övrigt

Alltså, denna film är garanterat på topp5 över mina favoritfilmer alla genrer alla kategorier någonsin. Den har dock ”bara” fått 6,9 på imdb. Vilket väl å andra sidan kanske är bra för en romantisk highschool-komedi. Jag rekommenderar att ni kilar över direkt (eller i kväll) till youtube där hela filmen finns – dock bara i 10-minuters-snuttar och jag har inte hittat någon fungerande spellista. Börja t ex här.

Filmen på imdb.

2 thoughts on “10 orsaker att hata dig (1999)

  1. Skönt att höra att det finns någon mer som fattat hur awesome den här filmen är.

    Grym idé förresten, nästan så jag önskar att jag själv kommit på den. Jag vill också se en massa Shakespeare!

    • Vad roligt att du hittat hit!
      10 Things I Hate about You ÄR fantastisk. De flesta som sett den håller nog med. Men det kan nog ta emot att se den, med tanke på genre och så.
      Vet inte hur grymt projektet är. Att traggla sig igenom stolpiga teateruppsättningar av Shakespeare-tragedier är ju inte så jättekul. Visserligen fler bra filmatiseringar än dåliga hittills. Och en del riktiga guldkorn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s