Othello (1952)

Fullständig titel: The Tragedy of Othello: The Moor of Venice
Regi: Orson Welles
Manus: Jean Sacha och Orson Welles

Den första tragedin i projektet. Jag tänker att man kan skilja på Shakespeares tragedier och komedier på ifall folk dör. Återkommer med en huvudräkning när projektet närmar sig sitt slut. Sambon blev så himla förvånad och förfärad när … en person dog. Jag blir nästan lite avundsjuk på det. Jag visste ju, trots att jag aldrig sett Othello, redan vad som skulle hända. Jag berättar vilka som dör i handlingsavsnittet. Ni kan ju hoppa direkt till ”Moren Othello” om ni vill.

Filmen är i svartvitt och den är väldigt mörkt filmad (inte i överförd betydelse, utan just mörk). Jag vet inte om det är en vanesak, men jag tycker det var svårt att urskilja ordentligt vad som hände, vem som var vem etc. Också svårt att inte dra jämförelser till Kiss Me Kate som kom ett år senare och som är i färg och ljus och modern. Och hela skillnaden beror knappast på genre-skillnad.

Handling

Othello (Orson Welles) är en morisk (se nästa avsnitt) krigshjälte i Venedig som förälskar sig i aristokratdottern Desdemona (Suzanne Cloutier). På grund av att han är mor förbjuder Desdemonas far giftermålet, men de gifter sig ändå i smyg. Och båda är så godhjärtade och lyckliga, och får så vara i ungefär en dag. Sen bestämmer sig Iago, som jag tolkade som Othellos vän, för att sära dem åt. Han övertygar Othello om att Desdemona har en affär med Cassio, en annan av Othellos vänner. Med hjälp av en näsduk och en kurtisan som heter Bianca sjösätter Iago sin plan.

Trots att Desdemona är helt oskyldig och djupt förälskad i Othello drivs han galen av svartsjuka (jfr Mycket väsen för ingenting) att döda henne. Han begår sen självmord när han får veta att han bara blivit lurad (jfr Romeo och Julia). Muntert.

Moren Othello

I huvudrollen som moren Othello ser vi Orson Welles (som också regisserade) med brunsminkat ansikte, ett sk blackface. Det här var det vanliga sättet att lösa det på, men ”redan” på 40-talet hade en mörk person fått spela Othello ihop med en i övrigt vit ensamble. Från 60-talet förekommer inte blackfaces längre, utan mörka skådespelare. Nuförtiden väljer man ofta att understryka det rasistiska tema som finns i pjäsen. I den här filmatiseringen är det temat inte så påtagligt (jämförelsevis alltså, det finns ju där).

Mor används ibland också som synonym för muslim. Shakespeares Ohtello är dock kristen. Exakt vad Shakespeare menade med mor är oklart, vi vet helt enkelt inte exakt varifrån det är tänkt att Othello ska komma, utöver att det är någonstans på den afrikanska kontinenten. Man kan komma ihåg att slavar på den här tiden vanligen inte kom från Afrika, så Othello var inte bland de, så att säga, lägst stående i samhället. Han var ju krigshjälte och hyllas som en sådan, men han är ändå inte så välkommen i samhället att aristokratin vill gifta bort sina döttrar till honom.

Övrigt

Orson Welles Othello finns på youtube. Prova att börja här.

Pjäsen fick festivalens stora pris i Cannes 1952.

Filmen på imdb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s