Regi: Josie Rourke
En inspelad teater-uppsättning av Much Ado about Nothing. Finns inte på någon lista, men eftersom andra teater-uppsättningar finns med på listan fick den här ingå i projektet ändå. För Doktor Who-fantaster känns huvudpersonerna Beatrice (Catherine Tate) och Benedick (David Tennant) väl igen. Pjäsen ligger nära Shakespeare även om den formmässigt förflyttats till nutid.
Handling
Benedick och Beatrice är arketypen för personer som tror att de hatar varandra men egentligen älskar varandra. (The messenger frågar: Benedick is not in your book? och Beatrice svarar: No, and if he were, I’d burn my study.) De behöver bara lite skjuts från sina vänner. I den här uppsättningen är Benedick snabb på bollen, medan Beatrice är lite segare på att inse (erkänna?) sina känslor.
Samtidigt ska Hero (Beatrices kusin) och Claudio (Benedicks ”jobbarkompis”, de är soldater) gifta sig. Och så är det en prins som gör allt för att det hela ska gå i stöpet. Och det gör det ju nära på.
Sen är det polisen Dogberry och hans kompanjoner. De var visserligen knäppa, men det roliga fanns i huvudhistorien.
Bra
Den här var så himla himla rolig? Jag garvade som om jag suttit på Fredriksdalsteatern. Var givetvis oroad inför början av andra akten – där när allt går åt helvete – men den lilla stunden allvar och hjärtesorg skrattades snabbt bort (på ett bra sätt). Detta troligen på grund av så starkt fokus på Benedick och Beatrice.
Annan bra grej: jag förstod vad de sa. Jag satt inte direkt med Shakespeare-boken uppslagen, men jag tror de följde troget. Ändå hängde jag med betydligt bättre än i Branaghs filmatisering från 1993 (som jag skrev om här). Kan möjligen bero på att jag så nyligen sett just den filmatiseringen och därför hängde med bättre.
Övrigt
Pjäsen är en del av projektet Digital Theatre, där den och andra pjäser kan laddas ner.
Mycket väsen för ingenting 