Henry V, The Hollow Crown

Regi: Thea Sharrock
Manus: Thea Sharrock och Ben Power

Handling

Hal har blivit kung Henry V och det är bråk mellan England och Frankrike. Henry känner att han vill vara kung över Frankrike också så han åker dit och bråkar så lite som möjligt (typ hotar med att sätta spädbarn på pålar och våldta och härja  om de inte ger sig, och då ger sig de flesta). Mycket går han runt och håller motiverande tal för sina soldater. Sen är det stridsscen och Frankrike förlorar tusentals män och England typ tre. Man tackar gud. Sen gifter sig Henry med en fransk prinsessa för att stabilisera det hela. De får en bebis (som blir Richard III och får en egen Shakespeare-pjäs men inget eget avsnitt i The Hollow Crown-serien). Då dör Henry V.

Vad jag tyckte

Lågmäld. Tom Hiddleston är fantastisk. Avsnittet är bättre än de andra Henry-avsnitten, men Richard II var bäst i serien. En väldigt rolig scen när den franska prinsessan ska lära sig engelska. Också en rolig scen när fransmännen skickar en ”fredsgåva” i form av en låda tennisbollar. Då blir kungen arg och förklarar krig, så det funkade ju så där. Fast meningen var väl förstås att retas.

Värt att uppmärksamma

Här stöter vi på något oväntat. En kvinna (!) under 40 (!) som regissör. Kronan av för det, Thea Sharrock!

Henry IV, part II, The Hollow Crown

Regi och manus: Richard Eyre

Handling

Jag vet inte? De bara pratade och pratade och praaaatade.

Detta fattade jag: Kung Henry IV var sjuk och blev sämre. Sen dog han.

Men nåt bra måste det ju ha varit? 

Prins Hals bastuscen?

Henry IV, part I, Hollow Crown

Regi och manus: Richard Eyre

Handlingen

Henry IV (Jeremy Irons (som gjort rösten till Scar!)) har varit kung ett tag och har skaffat sig en giftasvuxen son, prins Hal (Tom Hiddleston). Och vilken besvikelse denna son är! Han bara super och ägnar sig åt röveri och är inte alls lika bra som andras söner. Så prins Hal ägnar sig åt sitt, sen får han skäll av Henry IV och bestämmer sig för att bli en snäll son. Så han åker iväg och krigar ihop med sin pappa. Lång jäkla stridsscen. Hal dödar nån dum en. Sen var första delen slut.

Mycket fokus på prins Hal som dessutom får en helt egen pjäs, nämligen Henry V som han blir sen när han blir kung.

Vad jag tyckte

Inte alls lika bra som Richard II som man ju lätt jämför med när det nu är samma tv-serie. Det beror väl mycket på att prins Hal står i centrum och hans karaktär är mycket … skitigare än Richard II. Därför blir hela filmen mer burlesk och smutsig. Inte alls så högtravande och finstämd utan dummare.

Sen är det kanske en fråga om personlig smak men de ord som används för att trycka ner den tjocka sir Falstaff är rätt tröttsamma. Jättekul att skämta om tjockisar HAHAHA. Nä men det är väl en del av humorn som lever kvar. Tyvärr.

Oh och så detta så klart: ni vet att jag sa att jag var kär i Ben Whishaw. Det är INGENTING jämfört med mina känslor för Tom Hiddleston. Detta var ju, trots att jag inte gillade filmen så mycket, som en enda stor fantastisk skål smågodis!

Så nu måste jag se resten av tv-serien illa kvickt!

Richard II, The Hollow Crown

Regi: Rupert Goold
Manus: Rupert Goold och Ben Power

Handlingen

Den unge kung Richard II (Ben Whishaw) försöker lösa en fejd genom att bannlysa de två som bråkar. Sen drar han till Irland för att kriga lite. Då kommer Bolingbroke (Rory Kinnear), en av bråkstakarna, tillbaka. Bolingbrokes pappa (Patrick Stewart) har dött, så han blir lite sur. När Richard kommer tillbaka från Irland har alla blivit kompisar med Bolingbroke istället. Richard lämnar ifrån sig kronan och Bolingbroke blir Henry IV. Sen dör Richard och Henry får en egen Shakespeare-pjäs (eller två faktiskt).

Karaktären Richard

Historiker och dylika människor ägnar sig tydligen åt att fastställa vad det var för fel på Richard (narcissist? OCD?). Sånt kan ju historiker ägna sig åt om de tycker det är roligt. Shakespeare har ju iaf valt att stundtals gestalta honom som en feg jäkla typ men samtidigt med en skörhet som känns väldigt allmänmänsklig.

Nu är jag MÖJLIGEN kär i Ben Whishaw men alltså hans tolkning är ju helt orimligt bra? Känslorna är all over the place. Hans Jesuslika Richard fick mig att älska honom och heja på honom från första stund. Jag funderade inte på vilka diagnoser man kunde sätta på honom, utan snarare hur trovärdig karaktärsutvecklingen var. Från idealistisk och naiv kung till ge mig mitt land tillbaka, via jag har inga vänner kvar till den totala förlusten i slutet.

Också ärkerivalen Bolingbroke gestaltas på ett högst mänskligt sätt, på inget vis svart-vitt utan med många nyanser. Så man hejar liksom lite på honom också? Åtminstone fram till slutet då de avhuggna huvudena är all over the place.

Vad jag tyckte

Första krönikespelet (historiska pjäsen) jag stöter på och den är helt fantastisk. Tänk en tragedi. Ja, skulle jag bestämma kategorierna vore detta en tragedi. Ja, i alla fall. Den här varianten var i alla fall JÄTTEBRA!!!

Dels pga det jag skrev ovan att karaktärerna är fantastiska, och dels för att den rent filmiskt är vacker och har spelat in i gamla medeltidskyrkor och brittiska kustlandskap. Den är så jäkla snygg!

The Hollow Crown (2012)

Let us sit upon the ground,
And tell sad stories of the death of kings;
How some have been deposed; some slain in war,
Some haunted by the ghosts they have deposed:
Some poison’d by theis wives: some sleeping kill’d;
All murder’d: for within the hollow crown
That rounds the mortal temples of a king
Keeps Death his court and there the antic sits,
Scoffing his state and grinning at his pomp,
Allowing him a breath, a little scene …

”10 orsaker att hata dig” inte feministisk?

SPOILERVARNING, nedan kommer jag diskutera två ganska viktiga vändningar i slutet av 10 orsaker att hata dig.

Jag har börjat läsa Sean McEvoy Shakespeare – the basics och har lärt mig massor. Speciellt i de inledande kapitlen om språk och elisabetansk teater. I boken finns också avsnitt där McEvoy diskuterar filmatiseringar av olika pjäser. Bland annat diskuteras 10 Things I Hate About You relativt utförligt.

McEvoy menar att Kat visserligen kritiserar konsumtionshets och framställs som feminist, men att detta inte bär genom hela filmen. Vad gäller konsumtion menar McEvoy att Kat i slutet, då hon förlåter Patrick pga elgitarren överger konsumtionskritiken. Detta har jag egentligen inte något att säga om. Jag ser det bara som ett sätt att lösa ”problemet” med att Patrick har en hel hög smutsiga pengar.

Att Kat däremot inte är feminist har jag betydligt svårare att godta. McEvoy menar att Kats feminism beror på att hon hade sex innan hon var redo. Hennes hela inställning kan därför misstros, då den inte bygger på någon vidare analys, utan på något som hände henne i junior high. Jag kan visserligen hålla med om analysen att det att Kat hade sex innan hon kände sig redo på något vis utlöste hennes inställning att aldrig mer göra något för att andra förväntar sig det, utan lita mer på sitt eget omdöme. Men varför skulle denna personliga erfarenhet på något sätt diskvalificera hennes feminism?

Jag skulle gissa att många feminister, speciellt de som var det redan i gymnasiet, har en eller flera liknande berättelser. Något vi varit med om som gör att vi vänder oss till feminismen för att förstå världen och oss själva. Att detta skulle vara en sämre väg in i feminismen, eller att den feminism som följer skulle vara sämre, än en som bara beror på samhällsanalys tycker jag mest känns som en mansgrisigt patriarkal inställning.

Så, vad gäller Shakespeare i allmänhet kan jag varmt rekommendera McEvoys introduktion. När det gäller feministiska analyser av Shakespeare är jag dock säker på att det finns vettigare saker att läsa.

She’s the Man (2006)

Regi: Andy Fickman.
Manus: Ewan Leslie, Karen McCullah och Kirsten Smith.

Vad gör en tjej vars fotbollslag stängs ner och vars pojkvän, som är lagledare i killarnas fotbollslag, säger att så är det ju, för tjejer kan ju inte spela lika bra fotboll som killar? Tjejen dumpar killen och klär ut sig till sin bror och går med i motståndarlagets lag, för att spöa sitt ex i fotboll. Detta är Shakespeare’s Trettondagsafton (Tweltfth Night) förflyttad till amerikanskt high school (och här hemma gillar vi ju Shakespeare i high school, eller hur!!!).

Filmen finns på netflix och vad det verkar på youtube.

Handling

Jag orkar inte förklara, trailern är ganska självförklarande (och full av spoilers). Men Viola (Amanda Bynes) låtsas vara sin bror Sebastian. Hon får Duke (Channing Tatum) som rumskompis och han är dessutom lagledare i fotbollslaget. Och Duke kan inte prata med tjejer, men eftersom han tror Viola är en kille blir de kompisar, fast Viola blir så klart kär i honom. Och alla tjejer blir kära i henne som Sebastian, eftersom hon är ”känslig” etc.

Jag tycker den är rolig, och trots att mycket handlar om förväxlingarna som beror på Violas försök att tas för en man, fann jag den inte alltför provocerande. De flesta av karaktärerna är riktigt toleranta. Dock finns en stor skillnad i hur män och kvinnor framställs. Trots att den, med tanke på att det är en romantisk high school-komedi, borde klassa in som ”tjej-film”, rör sig det mesta kring killarna i fotbollslaget, och tjejerna framställs mest som att de bråkar med varandra eller är kära i killarna.

Kul också att se Vinnie Jones i rollen som fotbollscoach.

Jämförelse med Shakespeare

Jag har ingen susing. Har varken läst eller sett Trettondagsafton. Jag vet att det handlar om ”killarna mot tjejerna” på något vis och att folk crossdressar och att det blir diverse kärleksförvecklingar. Och det känns ju igen i She’s the Man.

Filmen på imdb.

Hiddleston om Shakespeare

Tom Hiddleston har inte bara spelat Loki i Thor och Avengers utan också gjort en del Shakespeare. Under galapremiären till Joss Whedons Much Ado about Nothing gjordes den här intervjun. Efter lite snack om Hiddlestons välgörenhetsaktiviteter pratas det Shakespeare, bl a om vad Hiddleston skulle göra om Whedon vill ha honom som Hamlet.

Han verkar dessutom tycka som jag om detta med Shakespeare-adaptioner: ”Shakespeare is free. Shakespeare is up for grabs. It’s up for interpretetation. However you wanna do it, as long as you love it you’re in the right place”.

Macbeth, The Animated Tales

Regi: Nikolai Serebryakov

Man skulle kunna tro att dessa animerade varianter, med manus skrivet av en barnboksförfattare, var gjorda för barn. Efter att ha sett Macbeth kan jag säga att nej, inget för barn. Även om man inte får se morden explicit står det ju klart det

Filmen finns i bitar på youtube.

(Hittade detta bland utkasten från förra sommaren.)

Macbeth (2006)

Regi: Geoffrey Wright
Manus: Victoria Hill och Geoffrey Wright

En film där Shakespeares Macbeth förlagts till nutida Australiens undre värld, där kriget mellan Skottland och England (väl?) är utbytt mot en knarkuppgörelse, där Macbeth inte får ett stycka land av kungen och blir duke utan får en nattklubb av gangsterbossen. Annars är det mesta från Shakespeare kvar, vilket funkar bra, även om en del ”My Lord” känns lite malplacé.

Handling

Filmen börjar med en drogaffär som går åt skogen, den ena sidan försöker lura den andra. Macbeth (Sam Worthington) blir en hjälte i det att han dödar ca alla. Som uppskattning ger gangsterbossen Duncan (Gary Sweet) honom en nattklubb och utser honom till sin närmsta man. På sin nya nattklubb stöter Macbeth på tre kvinnliga synska spöken (den sexiga varianten som springer runt nakna och förför de dödliga) som säger åt honom att han kommer bli kung, men inte hans barn. Däremot kommer Banquos (Steve Bastoni) son bli kung. Konstigt, tycker Machbeth.

Han skyndar sig hem till Lady Macbeth (Victoria Hill, som också skrivit manus) och berättar om profetian. Hon blir genast helt till sig och när Duncan kommer dit som gäst förmår hon Macbeth att döda Duncan, för att, så att säga, skynda på det hela lite. De får det att se ut som om det är Duncans egna livvakter som gjort dådet och dödar sen dessa innan de hinner säga något.  Macbbeth blir kung.

Folk blir osäkra: vem har gjort dådet? Var det kanske inte Macbeth? Varför flydde Banquos son? Var det kanske han?

Lady Macbeth blir sinnessjuk. Macbeth var det redan.

Sen dör alla.

Övrigt

Den här filmen har fått galet lågt omdöme på imdb, under fem. Men jag tycker den var riktigt bra. Okej, den var sjukt våldsam och de där spökena var våldsmjukporr (finns den kombon?) ända in i kaklet. Och det blev ju ibland lite knäppt med dialogen. Men jag tyckte ändå det funkade bra. En spännande film med trovärdiga karaktärer.

Filmen på imdb.